Det blev ingen lysande bloggstart för mig.. Efter första inlägget försvann allt som jag vill skriva om. Det blev helt blankt. Det var precis som att jag inte skulle klara av det. Att blogg och vara så ärlig. För det är mitt syfte. Att ge er den verkliga bilden. Allt kommer inte att vara en dans på rosor hela vägen. Det tycker jag är viktigt att tala om. Jag ser fram emot att få blogga om min resa. Jag vill berätta. Jag vill vara ett stöd. För jag vet att det går. Bara man är beredd att ge allt. Jag har börjat om såå många gånger och tänkt att "nu ska jag satsa allt och kämpa mig fri". Men lika många gånger har jag fallit tillbaka in i ÄS äckliga armar. Men denna gången har jag kommit längre än någonsin tidigare. 

 

Jag är nu inne på min 7:e vecka av "Kämpe Bra". 7 veckor utan träning. 7 veckor då jag mått bättre än vad jag gjort på länge. Denna veckas utmaning är att någon gång under veckan mumsa på en Ben&Jerry glass. Ingen tråkig utmaning va? I och med min ÄS så har jag haft, och har fortfarande, svårt för kakor, bullar, godis och glass. Men det börjar vända. Det går lite lättare för varje gång. Nu kan jag till och med ta en ruta choklad om det bjuds och jag är sugen. Jag säger inte Nej direkt, utan jag känner efter först. Ibland är jag sugen, ibland inte. De gånger ÄS skriker NEJ så tar jag en bit även om jag kanske inte är sugen. Men det gäller att utmana och pressa.

 

Många av mina veckoutmaningar har gått ut på att äta olika saker som jag länge ansett vara "förbjudna". Jag har nu ätit flera utav dessa. Ätit tills själen blivit nöjd. Och vet ni? Trotts att jag har ätit av dessa saker så har jag inte lyckats gå upp någonting. Ja jag har vägt mig. Gjorde det i helgen hos mamma och pappa. Äger själv ingen våg. Jag ville se hur det går för mig helt enkelt. Vågen stod på samma siffra som när jag drog igång detta projekt. För att tillägga så har jag ätit ännu mer mat än vad jag gjort tidigare. Jag äter tills jag är helt mätt. Ofta räcker inte en portion. Detta ger mig en verklig bild av hur mycket mat jag behöver för att lyckas gå upp! Nu veta jag att det krävs ännu mer. Så det är bara till att fortsätta njuta och äta av den goda maten!