God morgon på er. Ja för mig är det morgon vid 10-tiden idag. Jag hade övertid på mitt jobb igår så var hemma sent inatt. Har inte sovit bra alls. Inte gjort det på hela veckan. Enormt frustrerande. Vaknar flera gånger och vrider mig runt i sängen på alla håll och kanter. Ändå har jag sett till att äta lite extra, än vad jag brukar göra, innan jag kryper ner i sängen. Men det har liksom inte hjälpt. 

 

En hemsk sak som hände igår var att när jag cyklade hem så började jag i mitt huvud räkna ut hur jag skulle kunna "förtjäna" den där B&J som jag ska äta någon gång under veckan. "Så Ingrid, hur många kalorier behöver du förbränna i veckan för att inte glassen ska göra dig tjock?" Blev jätte ledsen över denna ÄS tanke. Blev även riktigt arg. Men nu idag är dessa tankar borta. Detta är jag så tacksam för. Mina ÄS tankar är inte alls långvariga längre. Jag har lärt mig att mina ÄS tankar bubblar upp när kroppen har fått för lite mat. Och den ekvationen är inte svår att lösa. För mig gäller det att då få i mig mat! Då blir kroppen och knoppen lugn. ÄS anfaller nämligen när jag är som svagast. Den vet precis när den ska säga saker. Den vet när jag inte kan tänka riktigt klart. Då passar den på och gör allt för att jag ska lyssna på dess elaka ord. Men som sagt jag har hittat mitt sätt att få tyst på eländet. 

 

I och med att jag redan har kommit så långt på min resa ligger en av mina större utmaningar i att förebygga så att inga ÄS tankar bubblar upp och kan slå rot. Och svaret på hur jag ska göra detta har jag ju redan skrivit. Äta och vara mätt så att både kroppen och kroppen är nöjd. Då är jag som starkast.

 

 

 

Detta är en del av listan på mina absoluta favoriter att äta. (Utan inbördes ordning)

 

Mandel

Alla former av gröt

Alla sortes fisk

Potatismos

Köttbullar

Rårörda lingon

Blodkorv, med russin

Russin

Lussekatter

Mörk choklad

Nötter

Avocado

Ost

Hemmagjord pizza

Morötter

Mormors fläskfileé gryta

Bröd med nötter och torkad frukt

Vörtbröd

Det blev ingen lysande bloggstart för mig.. Efter första inlägget försvann allt som jag vill skriva om. Det blev helt blankt. Det var precis som att jag inte skulle klara av det. Att blogg och vara så ärlig. För det är mitt syfte. Att ge er den verkliga bilden. Allt kommer inte att vara en dans på rosor hela vägen. Det tycker jag är viktigt att tala om. Jag ser fram emot att få blogga om min resa. Jag vill berätta. Jag vill vara ett stöd. För jag vet att det går. Bara man är beredd att ge allt. Jag har börjat om såå många gånger och tänkt att "nu ska jag satsa allt och kämpa mig fri". Men lika många gånger har jag fallit tillbaka in i ÄS äckliga armar. Men denna gången har jag kommit längre än någonsin tidigare. 

 

Jag är nu inne på min 7:e vecka av "Kämpe Bra". 7 veckor utan träning. 7 veckor då jag mått bättre än vad jag gjort på länge. Denna veckas utmaning är att någon gång under veckan mumsa på en Ben&Jerry glass. Ingen tråkig utmaning va? I och med min ÄS så har jag haft, och har fortfarande, svårt för kakor, bullar, godis och glass. Men det börjar vända. Det går lite lättare för varje gång. Nu kan jag till och med ta en ruta choklad om det bjuds och jag är sugen. Jag säger inte Nej direkt, utan jag känner efter först. Ibland är jag sugen, ibland inte. De gånger ÄS skriker NEJ så tar jag en bit även om jag kanske inte är sugen. Men det gäller att utmana och pressa.

 

Många av mina veckoutmaningar har gått ut på att äta olika saker som jag länge ansett vara "förbjudna". Jag har nu ätit flera utav dessa. Ätit tills själen blivit nöjd. Och vet ni? Trotts att jag har ätit av dessa saker så har jag inte lyckats gå upp någonting. Ja jag har vägt mig. Gjorde det i helgen hos mamma och pappa. Äger själv ingen våg. Jag ville se hur det går för mig helt enkelt. Vågen stod på samma siffra som när jag drog igång detta projekt. För att tillägga så har jag ätit ännu mer mat än vad jag gjort tidigare. Jag äter tills jag är helt mätt. Ofta räcker inte en portion. Detta ger mig en verklig bild av hur mycket mat jag behöver för att lyckas gå upp! Nu veta jag att det krävs ännu mer. Så det är bara till att fortsätta njuta och äta av den goda maten!

 

 

Hejsan och välkommen till min blogg. Mina ord, mina tankar och mina funderingar. Så vem är då jag kanske ni undrar? Mitt namn är Ingrid. Jag är 20 år. Bor i den sydvästra delen av vårt fina land. Jag flyttade in i min första lägenhet den 15 oktober 2012. Jag älskar mitt nya hem mer och mer för varje dag som går. Annat som jag älskar är frukost, att skriva, läsa böcker och tända ljus.

 

Fram till för ca 8 månader sedan mådde jag konstant dåligt. Jag led av en fruktansvärd ångest och oro. Jag hade ett väldigt dåligt förhållande till mat. Sedan 2008 har ätstörningen UNS varit en del av livet. Men som sagt detta var fram till för ca 8 månader sedan. Då hände något. Jag vaknade till liv och fick kraft igen. Jag bestämde mig, för femtioelfte gången, att nu är jag trött på detta! De senaste 2 månaderna har varit helt underbara. Då jag har funnit en sådan balans i livet. Sedan 5 veckor tillbaka har jag påbörjat projektet "Kämpe bra" Projektet pågår fram till den sista december i år. Och projektet är till för att jag ska må så mycket bättre än vad jag gjort på länge. UNS är inte längre en del i vardagen. Den hänger fortfarande kvar i knutarna. Men den tar inte den energin som den gjorde förr. Min ÄS, ätstörning, har triggats och hållits vid liv genom siffror. Siffror på vågen och siffror i maten.

 

Nu har det gått 5 veckor av "Kämpe bra" och jag har inte klivit upp på en våg en enda gång. Jag har slutat äta siffror och äter istället god mat och det jag är sugen på. Nu lever jag ett annat liv. Jag ser nya möjligheter och jag har nya drömmar. Jag nekar inte längre min kropp eller mitt jag det den vill ha eller ber om. För jag har kommit på att jag har ett liv här på jorden och varför inte göra det bästa av det?

 

Detta var lite ord om mig och fler kommer det till att bli här. Jag hoppas att här kommer trilla in fler och fler läsare. Vi behöver varandra för att stötta och ge mod och trygghet.